Malin Landin Rauf

Okej nu kör vi, "Kurdistan Stories" nummer två. Denna gång tänkte jag berätta om en utflykt som vi åkte på under tiden som vi var bosatta i Kurdistan. Det har var vid den tiden på året innan det hunnit blivit sådär super hett som det blir där nere, på sommaren kan temperaturen nämligen stiga ända upp till 50grader. Vid denna tiden var det ungefär som en svensk sommar, runt 25 grader.

 

Denna dag skulle vi till ett ställe som hette Ahmawa. Vi steg upp jätte tidigt på morgonen, vi hade förberett mat hemma som vi tog med oss och så bar det av. Jag minns att det var några timmar att åka då platsen vi skulle till låg i en annan stad och efter någon timme började vi närma oss höga berg. I kurdistan är det nämligen höga berg nästan överallt, landskapet är format så. Så vi började åka upp för bergen och vägarna var så sjukt läskiga, dom var supersmala och på vissa ställen fanns där inget staket så när två bilar möttes så svettades jag rejält! Men upp kom vi i allafall och där låg det som ett gömt litet paradis. Det såg ut som att vi helt plötsligt hade hamnat i Thailand eller i nån tropisk djungel, det var så fint!

 

 Det coola var att vattnet där var helt iskallt, vilket gjorde att hela det området var jätte svalt och skönt. Vi satte oss precis vid vattnet och åt maten som vi tagit med oss och överallt satt människor med deras familjer och hade picnick. Om man ville så kunde man bada, B och hans bröder badade men jag och min svärmor nöjde oss med att doppa fötterna. Vattnet var jätte rent och klart så man kunde se botten.

Gick man en liten bit så kom man till värsta vattenfallet och där var det fullproppat med folk, det var värsta turistattraktionen, alla ville ta minst hundra bilder framför vattenfallet eftersom att såna här platser inte fanns i dom stora städerna så man ville såklart passa på, vilket jag även gjorde som ni ser haha! Det fanns även små butiker där man kunde köpa hattar, godis, dricka aa men turistgrejer helt enkelt. Vi stannade där hela dagen tills det blev alldeles för kallt på kvällen och då var det bara att ta sig ner för den smala vägen igen. Men Ahmawa besökte vi faktiskt två gånger under tiden som vi bodde i kurdistan och det är verkligen en plats som är värd att besöka. 

På torsdag kommer ännu en Story och då tänkte jag berätta om när vi var på kurdiskt bröllop och hur jag dansade helt ensam medans jag höll i ett svärd framför flera hundra bröllopsgäster.